Kerstin Ekman - De tre små mästarna

Poliskonstapel Torsson måste mitt i vintern bege sig till den avsides belägna byn Rakisjokk en bra bit norr om polcirkeln då byskolans bildlärare Matti hittats död, ihjälfrusen i snön och fyllan. Brott avskrivs, men när den dödes konstnärsvän David kommer upp från Stockholm sommaren därpå återvänder Torsson till byn - för visst var det så att vissa detaljer i utredningen kring dödsfallet inte stämde?

Lite konstiga dialoger, lite konstiga personer. Inte så övertygande story. Men helt okej. Blir sugen på att läsa mer av Ekman.

S1 H1

Thomas Bernhard - Die Ursache: Eine Andeutung

Självbiografisk roman, fylld av brinnande avsky mot det katolsk-nazistiska Salzburg och den katolsk-nazistiska förkvävande internatskolgången.

Andra världskriget och nazismen bestämde några år av barndomen, men när kriget och nazismen var över tänkte ingen mer på vad som hänt. Den vuxne författaren minns när han såg en barnhand efter en bombräd och hur Konsum-huset förstördes i densamma; nu fanns ett nytt Konsum på samma plats, men ingen mindes att det funnits ett tidigare som förstörts, och ingen mindes barnhänderna. 

Det är dock inte bara en skildring av kriget och nazismen. Även efter kriget var det samma förfärliga liv i samma förfärliga stad, tanken på självmord var ständigt närvarande för de unga i Salzburg.

Skriven i endast två stycken över 144 sidor. Inte sällan med sidslånga meningar, på omisskänligt tyskt manér. Allt detta är dock ok! Till och med bra. Att den saknar kapitel- och styckesindelningar kunde kanske förmodas minska tillgängligheten för lata läsare som mig, men det gör något med hur man uppfattar historien och författarens liv - allt hänger ihop. Övergångarna mellan de olika delarna känns inte heller konstlade.  

(På svenska som Orsaken. En antydan)

S2 I1

Jason Lutes - Berlin: stad av sten

I Berlin: stad av sten tar sig en amerikan an den tyska 1900-talshistorien och gör serie av den, likt det Art Spiegelmann gör i Maus. Det här är dock sämre.

Bokens historia tar sin början då huvudpersonen Marthe kommer till Berlin 1928. Vi är alltså i tiden för den kortvariga tyska statsform som fanns mellan kejsarriket och nazityskland: Weimarrepubliken, och boken är också främst en skildring av denna. Lutes bockar av den ofta romantiserade tidens främsta kännetecken: undergångsstämningen, skuggan av det förlorade världskriget, Berlins dynamiska kulturliv och den kokande gryta som var det politiska livet, med kommunister och nazister på gatorna. (Därtill är omslaget mer än lovligt Bauhaus-inspirerat).

Att jag poängterar att det är Weimarrepubliken skildras är för att dramaturgin i själva berättelsen och persongalleriet är ganska tråkiga och förutsebara (typ ung lantiskvinna träffar äldre journaliststadsbo som lär henne om livet). Som stämningsfulla ögonblicksbilder från Berlin på 20-talet är det bättre.

Orkar inte bestämma betyg, svårt med serieroman, men den hade inte fått något högre än 1. Ändå okej spenderad tid.

Moa Martinsson - Kyrkbröllop

Tröttnar ej på Martinsson. Återigen ett fängslande tidsdokument med levande språk och levande berättande. Värdelösa män och värdelösa livssituationer för männen. Värdelösa livssituationer för kvinnorna, men också ett ansvar för hem och barnuppfostran, och därmed mer solidaritet och omsorg.

Tidlös dramatik i påskkapitlet: Förväntan (ägg) - besvikelse (bränd äggröra) - upprättelse (lyckad rymning + nya ägg från grannen). Så även i skolkapitlet: Ska Mia ha klarat proven och få “sluta” klassen trots sina beteendeproblem?! Skickligt utfört.

Mia är i början av boken 8 år och i slutet 15 - en ålder då man kan bli kysst mer eller mindre medvilligt av något äldre pojkar som sedan utvandrar, boken avslutas med ett brev:

“Det finns nog flickor i Amerika du kan få Lasse, du helsade ju inte på mig sista tiden bara för de där karamellerna, så du måste nog gifta dig i Amerika.
Helsa dina bröder. Mor helsar till dig.
Jag kommer aldrig att gifta mig.
Bästa helsning

Mia Stenman”

S2,5 H2 I2,5