Jaha, så var det dags för en kort sammanfattning av min läsning under år 2012.
Jag har läst 26 skönlitterära böcker. Av dessa har femton varit skrivna av män och elva av kvinnor. Flest böcker har som vanligt varit skrivna av svenska författare; landsfördelningen ser ut som följer:
8 böcker: Sverige
2 böcker: Nigeria, Tyskland, USA
1 bok: Storbritannien, Italien, Argentina, Albanien, Ryssland, Kina, Österrike, Kanada, Egypten, Finland, Kroatien, Bosnien
Tidigare sammanfattningar nås här och här.
söndag 27 januari 2013
Thomas Mann - Buddenbrooks
Jag har, sorgligt nog, inte läst Thomas Mann tidigare, men tycker att Buddenbrooks var på många sätt lysande. Några stolpartade iakttagelser:
Det är en fin historisk roman i det att man i den ser hur 1800-talet rullar på. Dels i viktiga händelser som krigen med Frankrike eller revolutionsåret 1848, dels i personernas leverne och affärer: Buddenbrook-patriarken Johann talar franska, hans son Jean är religiös, Thomas är involverad i järnvägens utbyggnad.
Det som skänker det hela dess spänning är ju familjens ödesmättade nedgång. Man känner till den från början, men det är ändå så dramatiskt hur allting glider Thomas och hans syskon ur händerna.
Intressant om den moderna borgerligheten, dess ideal, dess människosyn. De undre och adliga klasserna förekommer mest i utkanten, och inte är särskilt sympatiskt skildrade, men romanen får ändå sägas vara en god samhällsskildring.
Också väldigt bra förmedlande av de olika familjemedlemmarnas själsliv och slitningar. Tony Buddenbrook är något av en favoritkaraktär.
S 2,5 H2,5 I2,5
Det är en fin historisk roman i det att man i den ser hur 1800-talet rullar på. Dels i viktiga händelser som krigen med Frankrike eller revolutionsåret 1848, dels i personernas leverne och affärer: Buddenbrook-patriarken Johann talar franska, hans son Jean är religiös, Thomas är involverad i järnvägens utbyggnad.
Det som skänker det hela dess spänning är ju familjens ödesmättade nedgång. Man känner till den från början, men det är ändå så dramatiskt hur allting glider Thomas och hans syskon ur händerna.
Intressant om den moderna borgerligheten, dess ideal, dess människosyn. De undre och adliga klasserna förekommer mest i utkanten, och inte är särskilt sympatiskt skildrade, men romanen får ändå sägas vara en god samhällsskildring.
Också väldigt bra förmedlande av de olika familjemedlemmarnas själsliv och slitningar. Tony Buddenbrook är något av en favoritkaraktär.
S 2,5 H2,5 I2,5
söndag 20 januari 2013
Johannes Anyuru - En storm kom från paradiset
En
på många sätt briljant skildring av författarens pappas öde och
vedermödor. P, som fadern heter i boken, går en utbildning i Grekland
för att han ska bli stridspilot i det ugandiska flygvapnet. Men innan
utbildningen är färdig tar Idi Amin makten i Uganda och
förutsättningarna förändras. För P ändras situationen så pass mycket att
när boken inleds så befinner han sig i ett förhörsrum i ett fängelse i
Tanzania.
Via bland annat ett flyktingläger i Kenya hamnar P till slut i Sverige, på Hisingen, på Volvo. Förutom vägen dit får vi också veta något om såväl P:s barndom som om författarens/berättarjagets.
En storm kom från paradiset är ytterst varsamt och vackert berättad. Historien drivs framåt med en effektiv dramaturgi utan att följa några tillrättalagda mallar. Framställningen är vacker, poeten Anyurus språk är välavvägt. Vissa typer av formuleringar kan man känna igen från hans poesi, men han är sparsam med språkliga utsvävningar.
Ett typexempel på hur han skriver:
“De hade öknamn på varandra också. Hussein skulle bli helikopterpilot och hade kommit in på skolan bara för att flera av hans släktingar hade höga poster inom Ugandas armé, och de sade att han skulle lära sig flyga en mygga, en gräddvisp, vad mer, en trollslända, de brottades i gruset och skrattade.”
Ett till, som minner än mer om Anyurus poesi:
“Jag har en kompis från Afrika också, S, han bor granne med mig. Vi spelar basket ibland den här sommaren. Hans pappa kommer också från ett krig i Afrika och teven står alltid på hemma hos honom utan någon kanal inställd och hans skratt hör till kroppen och till metallen i cyklarnas ramar, till nätstängslen”
S2,5 H2,5 I2
Via bland annat ett flyktingläger i Kenya hamnar P till slut i Sverige, på Hisingen, på Volvo. Förutom vägen dit får vi också veta något om såväl P:s barndom som om författarens/berättarjagets.
En storm kom från paradiset är ytterst varsamt och vackert berättad. Historien drivs framåt med en effektiv dramaturgi utan att följa några tillrättalagda mallar. Framställningen är vacker, poeten Anyurus språk är välavvägt. Vissa typer av formuleringar kan man känna igen från hans poesi, men han är sparsam med språkliga utsvävningar.
Ett typexempel på hur han skriver:
“De hade öknamn på varandra också. Hussein skulle bli helikopterpilot och hade kommit in på skolan bara för att flera av hans släktingar hade höga poster inom Ugandas armé, och de sade att han skulle lära sig flyga en mygga, en gräddvisp, vad mer, en trollslända, de brottades i gruset och skrattade.”
Ett till, som minner än mer om Anyurus poesi:
“Jag har en kompis från Afrika också, S, han bor granne med mig. Vi spelar basket ibland den här sommaren. Hans pappa kommer också från ett krig i Afrika och teven står alltid på hemma hos honom utan någon kanal inställd och hans skratt hör till kroppen och till metallen i cyklarnas ramar, till nätstängslen”
S2,5 H2,5 I2
Göran Rosenberg - Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Ett
kort uppehåll på vägen från Auschwitz fick Augustpriset som årets
skönlitterära bok, men för min del kunde boken lika gärna klassats som dokumentär, eller biografi. Att Rosenbergs hemmaplan är journalistik och
essäistik och inte skönlitteratur tycker jag märks. Han argumenterar,
han redovisar fakta, han reflekterar över sig själv som barn (jag gillar
hur han vid infallen mellanstadieålder byter bort Barnet och säger “Det
är jag nu”) - men skriver han skönlitterärt? Jag vet inte. Det man kan
säga säkert i frågan är väl att gränsen är mycket svår att dra.
Hur som helst så är det en riktigt bra bok. Här kombineras två typer av vanliga 1900-talsskildringar: skildringen av folkhemmet/det moderna Sverige, och skildringen av förintelsen. Effekten som uppnås är drabbande. Att det finns en samtidighet mellan folkhem och förintelse rent kronologiskt känner man ju till, men samtidigheten känns mer när de här möts i ett personligt öde hos en som varit i Auschwitz och vänt för att i stället hamna i ett nybyggt Södertäljeområdes “ljus, luft och grönska” (s.8). Det här förstärks också av saker som Rosenbergs beskrivningar av Länstidningen, som i spalterna bredvid varandra ställer upp nyheter om Citybildningen och krigets massmord.
Det personliga ödet är författarens fars. Ett sätt att beskriva krocken mellan de båda 1900-talsvärldarna för denne gör Rosenberg med begreppet “språkförbistring”. Språkförbistring har den gängse språkliga betydelsen, som här handlar om översättningsproblem mellan jiddisch, polska, tyska och svenska, men mer och mer får begreppet också en innebörd av hur det inte går att bli förstådd som förintelseoffer i det skonade modernistiska Sverige. Göran Rosenbergs farbror skriver i ett brev, närmast förvånat triumfatoriskt att: “Sverige är ett land där det inte finns någon antisemitism. Och inte nog med det, det finns överhuvudtaget ingen judefråga.” (s.119) - men det betyder inte att det är enkelt att som före detta förföljd jude slå sig ner och leva ett normalt liv som fabriksarbetare i folkhems-Sverige.
Rosenberg beskriver hans föräldrars slingriga väg från ghettot i Lodz till Södertälje, han beskriver sin egen uppväxt och han beskriver sin fars kamp för att hitta ett tryggt sätt att leva sitt liv, och - inte minst smärtsamt - för att försöka få upprättelse och ersättning i efterhand. Det hela är mycket läsvärt.
S1 H1,5 I2
Hur som helst så är det en riktigt bra bok. Här kombineras två typer av vanliga 1900-talsskildringar: skildringen av folkhemmet/det moderna Sverige, och skildringen av förintelsen. Effekten som uppnås är drabbande. Att det finns en samtidighet mellan folkhem och förintelse rent kronologiskt känner man ju till, men samtidigheten känns mer när de här möts i ett personligt öde hos en som varit i Auschwitz och vänt för att i stället hamna i ett nybyggt Södertäljeområdes “ljus, luft och grönska” (s.8). Det här förstärks också av saker som Rosenbergs beskrivningar av Länstidningen, som i spalterna bredvid varandra ställer upp nyheter om Citybildningen och krigets massmord.
Det personliga ödet är författarens fars. Ett sätt att beskriva krocken mellan de båda 1900-talsvärldarna för denne gör Rosenberg med begreppet “språkförbistring”. Språkförbistring har den gängse språkliga betydelsen, som här handlar om översättningsproblem mellan jiddisch, polska, tyska och svenska, men mer och mer får begreppet också en innebörd av hur det inte går att bli förstådd som förintelseoffer i det skonade modernistiska Sverige. Göran Rosenbergs farbror skriver i ett brev, närmast förvånat triumfatoriskt att: “Sverige är ett land där det inte finns någon antisemitism. Och inte nog med det, det finns överhuvudtaget ingen judefråga.” (s.119) - men det betyder inte att det är enkelt att som före detta förföljd jude slå sig ner och leva ett normalt liv som fabriksarbetare i folkhems-Sverige.
Rosenberg beskriver hans föräldrars slingriga väg från ghettot i Lodz till Södertälje, han beskriver sin egen uppväxt och han beskriver sin fars kamp för att hitta ett tryggt sätt att leva sitt liv, och - inte minst smärtsamt - för att försöka få upprättelse och ersättning i efterhand. Det hela är mycket läsvärt.
S1 H1,5 I2
söndag 13 januari 2013
Nawal el Saadawi - Den stulna romanen
El
Saadawi sparar inte på krutet i sin uppgörelse med patriarkatet,
dubbelmoralen, klassamhället och den förtryckande religionen i Egypten.
Våld, pedofili och hat mellan såväl samhällsklasser som äkta makar
fyller sidorna.
Främst skildras skribenten Bodour, hennes förfärlige make Zakariya, samt Bodours båda döttrar. Magida, som går i sina föräldrars fotspår och blir skribent på en tidning, men mest köper sina texter för skrattretande summor av fattiga medarbetare, och Zina Bint-Zinaat, som överges av Bodour då hon föddes i ett utomäktenskapligt förhållande. Zina spelar i romanen en form av huvudroll som jag inte helt är på det klara med, men som möjligen kan tolkas som en symbol för friheten från överklassens hat, hyckleri och misslyckanden. Zina är vacker, självständig och exceptionellt talangfull och blir, trots att hon växer upp som fattigt gatubarn, en stjärna, en av Egyptens mest berömda artister, som Magida är avundsjuk på och religiösa patriarker åtrår sexuellt, men vet att de inte kan få.
Det som kallas “Den stulna romanen” är ett bokmanus som Bodour skriver, och som kanske försvinner vid ett par tillfällen under berättelsens gång. Den för in ett metaperspektiv, för ibland kommunicerar Bodours romankaraktärer med Saadawis, och ibland vet man som läsare inte vad som sker i vilken av romanerna.
I stort är det en ledsam berättelse om hur ett post-postkolonialt egyptiskt samhälle faller samman under den internationella ekonomins och religionens dubbla våld.
S1 H1 I1,5
Främst skildras skribenten Bodour, hennes förfärlige make Zakariya, samt Bodours båda döttrar. Magida, som går i sina föräldrars fotspår och blir skribent på en tidning, men mest köper sina texter för skrattretande summor av fattiga medarbetare, och Zina Bint-Zinaat, som överges av Bodour då hon föddes i ett utomäktenskapligt förhållande. Zina spelar i romanen en form av huvudroll som jag inte helt är på det klara med, men som möjligen kan tolkas som en symbol för friheten från överklassens hat, hyckleri och misslyckanden. Zina är vacker, självständig och exceptionellt talangfull och blir, trots att hon växer upp som fattigt gatubarn, en stjärna, en av Egyptens mest berömda artister, som Magida är avundsjuk på och religiösa patriarker åtrår sexuellt, men vet att de inte kan få.
Det som kallas “Den stulna romanen” är ett bokmanus som Bodour skriver, och som kanske försvinner vid ett par tillfällen under berättelsens gång. Den för in ett metaperspektiv, för ibland kommunicerar Bodours romankaraktärer med Saadawis, och ibland vet man som läsare inte vad som sker i vilken av romanerna.
I stort är det en ledsam berättelse om hur ett post-postkolonialt egyptiskt samhälle faller samman under den internationella ekonomins och religionens dubbla våld.
S1 H1 I1,5
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)