Anne Michaels - Fugitive Pieces

Fugitive Pieces består av två delar. En del handlar om den judiske pojken Jakob Beer, som flyr (från Polen?) under Andra världskriget och hamnar i Grekland och sedermera Kanada, blir översättare och poet. Den andra delen handlar om Ben, som är son till judiska Holocaust-överlevare och stor beundrare av Jakob Beers poesi.

Fugitive Pieces har sina poänger. Men den lider kanske framför allt av två saker.

Sak ett: Anne Michaels tycks besatt av bildning. Sida upp och sida ner fylls av opåkallade referenser till historia, geografi, geologi, poesi, filosofi, biologi osv. När man lagar mat får man recepten från Plinius den äldre, det är naturligt för samtliga personer i boken att exempelvis relatera små vardagshändelser till japansk svärdsmideskonst, när huvudpersonens liv vänder och han blir lycklig beskrivs det som “like the discovery of agriculture”, en framträdande egenskap hos en kvinna i boken är att hon sörjer branden i bliblioteket i Alexandria som om det vore igår och vi får också veta vilka naturvetenskapliga tidskrifter denna person läser.

Nu har ju jag inget emot bildning och lärdom, precis tvärtom. Men det är som sagt i den här romanen opåkallat och bara uttröttande, det tar fokus från den potentiellt intressanta historien. Det är som att Anne Michaels använder hela boken som en förevändning för att få droppa sina kunskaper.

Till den andra “saken”: den knyter an till det ovan, för det som är “like the discovery of agriculture” är när Beer träffar den andra kvinnan i sitt liv, den 25 år yngre Michaela. Både Jakob och Ben träffar unga kvinnor, något som beskrivs i översvallande termer, i Bens fall handlar det om att han möter och har en kärleksaffär med en 22-åring som kombinerar “perfect nakedness” med galna nycker, efter att han stuckit från sin fru i Kanada. Det här är mest... ofräscht, och därtill konstigt skildrat.

Boken glimtar till ibland, i någon lyckad scen eller bild (när Michaels kan låta bli att droppa Paracelsus, eller freden i Bretigny 1360, eller Liszt), och egentligen tycker jag nog att poeten Michaels rent språkligt skriver rätt bra i sin romandebut, men det ovan och en rätt liten grad av trovärdighet i själva storyn förtar det som skulle kunna bli hyfsat.

S1

Dag Solstad - Professor Andersens natt

Man kan tyvärr inte utläsa det av titeln, men det här var den första romanen jag läste på norska. Över detta är jag stolt. Och det gick oväntat enkelt, i princip helt smärtfritt.

Men Professor Andersens natt var också en väldigt bra bok. Storyn går väl i princip ut på att Pål Andersen, professor i litteratur “ved landets eldste universitet”, bevittnar ett mord, vilket han hanterar på ett något speciellt sätt. Den berättelsen är på sina ställen spännande, och ger upphov till en hel del utläggningar kring samhälle, moral och till och med Gud. Men bokens behållning ligger inte främst där. Bokens styrka är i stället Andersens självreflektioner över sig och sin generation.

Boken utspelar sig på 90-talet, och professorns generation är 68-generationen (vad det blev av den är tydligen ett favorittema för Solstad). Professor Andersens umgänge är så inpyrda i sin maktkritik att de inte ser att de själva har maktpositioner, i sin materialitetskritik att inget av det dyra runt omkring dem riktigt anses vara en del av dem själva och deras liv. Det handlar också om vad som blev kvar av den radikala politiska moderniteten - fortsatte man vara radikalt politisk eller var det en form av radikal modernitetssträvan som var det viktiga, oavsett dess politiska och normativa innehåll?

Andersens dubbla förhållande till historia och nutid är väldigt bra skildrat. Ett exempel: Han har lagt en hel karriär på Ibsen, samtidigt som han inte vet vad hans egna farföräldrar hette. Han  tvivlar på att Ibsen egentligen är värd någonting, sådär hundra år efteråt, och misstänker att det mesta av Ibsen snart faller i glömska.

Det finns mer, bland annat om viljan att vara originell och avantgarde, men jag behöver inte gå igenom allt.

Berättarstilen är stillsam utan att vara torftig och passar väl till bokens reflexiva innehåll. Jag rekommenderar denna bok å det varmaste.

S2 H2 I3