Erica Jong - Rädd att flyga

Jongs verk från 1973 har förtjänat sin klassikerstatus genom att det är en bok som både är skriven av en kvinna och explicit skildrar kvinnlig sexualitet genom en kvinnlig huvudpersons egen berättelse. Den poängen med boken har möjligen åldrats något, men en viss feministisk insikt i vad det är att vara kvinna i ett mansdominerat samhälle tycks mig fortfarande vara relevant, såvitt jag som man kan bedöma.

Men jag var ändå inte särskilt begeistrad över romanen, och det jag inte tycker om med den är nog främst något som jag tycker går igen i mycket nordamerikansk litteratur, i alla fall från ungefär Jongs tid och framåt: en pratig stil där huvudpersonen tycks veta allt om sig själv och också tycks vara liksom tvungen att berätta allt om sig själv. Som om litteraturens uppgift var att framställa en enskild individs liv så totalt som möjligt utifrån individens egen uppfattning om och analys av detsamma. Är det psykoanalysens fel? Här, precis som hos Auster, är det den med kulturellt kapital bemängda men kanske ändå något ytliga amerikanska medelklassen som står i fokus, och jag är fortfarande inte så intresserad.

I1

Asli Erdoğan - Staden i den röda kappan

Erdoğans bok Staden i den röda kappan handlar om turkiska Özgür, som bor i Rio och skriver en roman med titeln Staden i den röda kappan, ur vilken man också får läsa utdrag här och var. Det hela är dock inte så metalitterärt som man kanske skulle kunna tro, det görs ingen förvillande postmodern sammanblandning av de båda romanerna; även om Özgür skriver om sitt liv, och saker som även finns i Erdoğans roman därmed återkommer hos den förra, så hålls de båda verken tydligt isär. Här måste jag också säga att Erdoğans relativt sparsmakade prosa är långt bättre än Özgürs dito, som är av det mer pompösa slaget.

Rio de Janeiro är alltså bokens centrum, och det är inte direkt någon turistbroschyr över staden som målas upp. Snarare möter vi en fasansfull bild över våld, fattigdom, misär svek, smuts och ett närmast outhärdligt klimat. Mitt i detta befinner sig då europeiska Özgür, som en främling med stort F och försöker navigera i den nya världen. Det är ett ytterst exotiserande porträtt: Rio är vilt, farligt och otämjt, kanske till och med barbariskt, och jag vet här inte riktigt vad jag ska göra med den bilden.

S1

Jean Rhys - Wide Sargasso Sea

Idén med den här romanen är mycket smart. Den är en form av prequel till klassikern Jane Eyre, och här i Rhys verk får vi främst följa den kvinna som blir ”den galna kvinnan på vinden” i Charlotte Brontës roman. Antoinette Cosway, som hon heter häri, är en vit kreol i Karibien och romanen utspelar sig i Dominica och Jamaica, främst under tiden då slaveriet just blivit avskaffat.

Bokens främsta tillgång förutom den postkoloniala grundidén torde vara dess förmåga att måla upp en unheimlich stämning; omgivningen är hotfull, och saker hamnar mer och mer utanför huvudkaraktärernas kontroll.

Sammantaget: utan att ha blivit överväldigad tycker jag att det är bra. 

S1 H0,5 I1,5