Erica Jong - Rädd att flyga

Jongs verk från 1973 har förtjänat sin klassikerstatus genom att det är en bok som både är skriven av en kvinna och explicit skildrar kvinnlig sexualitet genom en kvinnlig huvudpersons egen berättelse. Den poängen med boken har möjligen åldrats något, men en viss feministisk insikt i vad det är att vara kvinna i ett mansdominerat samhälle tycks mig fortfarande vara relevant, såvitt jag som man kan bedöma.

Men jag var ändå inte särskilt begeistrad över romanen, och det jag inte tycker om med den är nog främst något som jag tycker går igen i mycket nordamerikansk litteratur, i alla fall från ungefär Jongs tid och framåt: en pratig stil där huvudpersonen tycks veta allt om sig själv och också tycks vara liksom tvungen att berätta allt om sig själv. Som om litteraturens uppgift var att framställa en enskild individs liv så totalt som möjligt utifrån individens egen uppfattning om och analys av detsamma. Är det psykoanalysens fel? Här, precis som hos Auster, är det den med kulturellt kapital bemängda men kanske ändå något ytliga amerikanska medelklassen som står i fokus, och jag är fortfarande inte så intresserad.

I1