Leif GW Persson - Grisfesten

En riktig s k pageturner, läste den raskt. Jag läser inte så ofta deckare/kriminalromaner (LGWP kallar sin bok för “rövarroman”) så jag kan inte jämföra den med något i genren. Men man kan ju bedöma den som en bok vilken som helst - och då skulle jag säga att det är en rätt så bra bok.

Boken är inte “bara” en historia om ett brott och dess lösning, utan behandlar också något samhället i vidare mening, “strukturerna”, som LGWP knyter ihop det med på slutet. Men även själva brottsintrigen är välvävd; den typen av aha-upplevelser som jag förväntar mig ska finnas i deckare förekommer i tillfredsställande grad.

Boken är förankrad i såväl polisvärlden som samhällsvetenskapen, om detta vittnar inte minst de citat som inleder varje kapitel. Här finns allt från en utredning om införskaffandet av ett nytt datasystem inom polisen till Max Weber, samt citat från en av bokens karaktärer, den lite mystiske kriminologen Lars M Nilsson.

Inte riktigt min typ av språk, även om det funkar. Typiskt citat: “De mer eller mindre kända namnen uppvisade alla s k alibi. Ett icke ringa antal av dem hade kriminalvården som garant för sin heder: de satt nämligen redan intagna på anstalt för andra brott.” s.23

S0,5 H2 I1,5

P.O. Enquist - Berättelser från de inställda upprorens tid

Novellsamling från tidigt 1970-tal av P.O. Enquist som utspelar sig främst i USA (mest LA), även om en novell är från Berlin. Boken är starkt influerad av politik, av marxism, men är från den tid då upproren “ställts in”. Det är fem år efter 1968, medborgarrättsrörelsen är över, hippierörelsen avpolitiserad, Vietnamkriget är slut, och Nixon säger i sitt andra installationstal som president att man ska fråga sig vad man kan göra för sig själv (jmfr Kennedys berömda “ask what you can do for your country” ett drygt decennium tidigare).

“Vad var det som var på väg att hända? Hon förstod det inte, men det som hände tycktes följa en struktur. Det var som om en situation uppstått där människor överallt, till synes av en obetvinglig inre logik, sa samma saker, fast på olika sätt. Situationen hade nu etablerat sig. Då bestämde den också känslorna.”

Om frihetsidealet som livslögn, eller friheten som ideologi; om att vara förtryckt och inte ha några framtidsutsikter, men försvara de förhållanden som är själva problemet. (Eller, som Bengtssonz säger i sin hyllning, om bristen på politiskt och socialt medvetande). Om ett amerikanskt samhälle där individualismen är dygd och dröm.

Särskilt ett par noveller känns som tydliga litterära gestaltanden av marxistiskt tänkande. Och i lika hög grad är det finstämda historier om individuella människoöden. Den korta novellen Samtal i Tonapah bryter av tematiskt men är väldigt fin.

De bästa novellerna (Om Norman som inte har någon bil i LA, om vietnamveteranen som slår sin hund, om studentskan som sticker till Mexiko, om samtalet i Tonapah) touchar toppbetyg. Ett par noveller tycker jag dock är lite segare.

S2,5 H2 I2,5

Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter: Brudkronan

Jag tyckte först att boken verkade ganska simpel och tråkig. Jag trodde att den på ett klichémässigt sätt skulle skulle handla om den stora romantiska kärleken vs arrangerade äktenskap, eller om den på grund av klasskillnader omöjliga kärleken. Det gör den också på sätt och vis, men den är inte allt för klichédriven och har en handling som inte alltid tar de väntade vändningarna. Kortfattat och utan att avslöja något kan man säga att den handlar om Kristian Lavransdotter, en ung kvinna från ett relativt välbärgat hushåll i Norge, och hennes kärleksrelationer och äktenskapsbryderier.

Boken utspelar sig på 1300-talet, vilket är intressant. Dels skildrar Undset tiden väldigt bra, det känns som det finns stor kunskap om levnadsförhållanden o dyl nedplöjd i den. Till det yttre därmed en bra tidsskildring, samtidigt som min gissning är att Undset i själva individskildringen och val av problemkomplex utgår från sin egen tid (1920-tal). För vad kan hon rimligen veta om kärleksbryderier från en tid nästan helt utan skriftliga lämningar, och varför skulle hon vilja skildra dem? 

Jag gillar Kristins far Lavrans. Han förändras också under bokens gång. I början, då Kristin är barn och livet okomplicerat är han oerhört ädelmodig och god. Därför blir hans förtvivlan i vissa situationer mot slutet, när han hamnat i situationer han inte tycker om, desto mer intrycksfulla. Scenen när han är lite väl full och säger vad han tycker om Kristins äktenskap är något av en favorit. Bra bok, men det återstår att se om jag hittar engagemanget för att plöja de längre andra och tredje delarna av trilogin.

Mitt favoritcitat ur boken var: “Håll skitkäften, din helvetespräst”.

S1 H1,5 I2

Erik Bengtson - Fotboll på lördag. Anteckningar från lingonserien

Författaren Erik Bengtson skrev i början av 1970-talet en liten bok om sitt fotbollsspelande i ett reservlag i Värmland. Bokens baksidan menar att: "Det har blivit en verkligt rolig bok, full av humor och sakkunskap. Den är gjord för att roa de många okända kamrater i lingonserierna landet över som han talar om."

Jag kan inte annat än hålla med. Nu är jag sedan ganska många år inte längre än av dessa “okända kamrater”, men jag har varit det och det finns helt klart en igenkänningsfaktor i den roande boken. Jag drabbas av ett litet styng av vemod över att inte längre vara en del av en idrottsförening på det sättet.

Boken utspelar sig under en säsong och följer också denna; de fyra kapitlen heter rimligt nog: Säsongsförberedelser, Vårsäsong, Sommaruppehåll och Höstsäsong.
 

Stilen påminner om den typ av sportreferat som även citeras emellanåt. Det är ett korthugget och ganska sakligt språk. Inledningen av boken lyder: "Jag debuterade i Norrstrands juniorlag i en match mot Karlstad BIK:s juniorer en aprilkväll 1955. Jag skulle bli präst. Vi spelade i gula tröjor utan nummer och svarta byxor."

Förutom (oväntat läsvärda) beskrivningar av i princip varje enstaka match handlar det också något om Bengtsons liv som återvändande akademiker och lärare i Värmland, vilket är bra och görs bra. Jag gillar väldigt mycket när han skriver om sina högst barnsliga men fina dagdrömmar i början av kapitlet Sommaruppehåll.

S1,5 H1 I1,5

Selma Lagerlöf - Jerusalem: I det heliga landet

Jag tycker andra delen av Jerusalem är lite sämre än den första. Den här är mer en uppradning av händelser som kan verka dramatiska på ytan (typ folk dör), men som inte lika mycket drivs av ett bokens sammanhang. Fortfarande bra dock, och det finns ingen anledning att sluta läsa Jerusalem efter första delen.

S1 H1,5 I1,5

Selma Lagerlöf - Jerusalem: I Dalarne

Jag är imponerad över hur Lagerlöf skapar dramatiska scener utan att de känns konstlade, bl a genom att lyckas se till så att personers handlande återknyter till något som tidigare finns i boken, men som man kanske inte tänkt på. Kapitlet “Auktionen” är ett typexempel på detta, och det mest dramatiska jag läst på jag vet inte hur länge. Det är också så att Lagerlöf lyckas fånga ganska mycket med ganska små medel.

I stort en väldigt finstämd berättelse om en väckelsevåg som delar en bygd, om beslut man måste ta och om tagna beslut man måste leva med. Och om protestantisk arbetsetik!

S1 H3 I2