Novellsamling från tidigt 1970-tal av P.O. Enquist som utspelar sig främst i USA (mest LA), även om en novell är från Berlin. Boken är starkt influerad av politik, av marxism, men är från den tid då upproren “ställts in”. Det är fem år efter 1968, medborgarrättsrörelsen är över, hippierörelsen avpolitiserad, Vietnamkriget är slut, och Nixon säger i sitt andra installationstal som president att man ska fråga sig vad man kan göra för sig själv (jmfr Kennedys berömda “ask what you can do for your country” ett drygt decennium tidigare).
“Vad var det som var på väg att hända? Hon förstod det inte, men det som hände tycktes följa en struktur. Det var som om en situation uppstått där människor överallt, till synes av en obetvinglig inre logik, sa samma saker, fast på olika sätt. Situationen hade nu etablerat sig. Då bestämde den också känslorna.”
Om frihetsidealet som livslögn, eller friheten som ideologi; om att vara förtryckt och inte ha några framtidsutsikter, men försvara de förhållanden som är själva problemet. (Eller, som Bengtssonz säger i sin hyllning, om bristen på politiskt och socialt medvetande). Om ett amerikanskt samhälle där individualismen är dygd och dröm.
Särskilt ett par noveller känns som tydliga litterära gestaltanden av marxistiskt tänkande. Och i lika hög grad är det finstämda historier om individuella människoöden. Den korta novellen Samtal i Tonapah bryter av tematiskt men är väldigt fin.
De bästa novellerna (Om Norman som inte har någon bil i LA, om vietnamveteranen som slår sin hund, om studentskan som sticker till Mexiko, om samtalet i Tonapah) touchar toppbetyg. Ett par noveller tycker jag dock är lite segare.
S2,5 H2 I2,5
“Vad var det som var på väg att hända? Hon förstod det inte, men det som hände tycktes följa en struktur. Det var som om en situation uppstått där människor överallt, till synes av en obetvinglig inre logik, sa samma saker, fast på olika sätt. Situationen hade nu etablerat sig. Då bestämde den också känslorna.”
Om frihetsidealet som livslögn, eller friheten som ideologi; om att vara förtryckt och inte ha några framtidsutsikter, men försvara de förhållanden som är själva problemet. (Eller, som Bengtssonz säger i sin hyllning, om bristen på politiskt och socialt medvetande). Om ett amerikanskt samhälle där individualismen är dygd och dröm.
Särskilt ett par noveller känns som tydliga litterära gestaltanden av marxistiskt tänkande. Och i lika hög grad är det finstämda historier om individuella människoöden. Den korta novellen Samtal i Tonapah bryter av tematiskt men är väldigt fin.
De bästa novellerna (Om Norman som inte har någon bil i LA, om vietnamveteranen som slår sin hund, om studentskan som sticker till Mexiko, om samtalet i Tonapah) touchar toppbetyg. Ett par noveller tycker jag dock är lite segare.
S2,5 H2 I2,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar