Selma Lagerlöf - Jerusalem: I Dalarne

Jag är imponerad över hur Lagerlöf skapar dramatiska scener utan att de känns konstlade, bl a genom att lyckas se till så att personers handlande återknyter till något som tidigare finns i boken, men som man kanske inte tänkt på. Kapitlet “Auktionen” är ett typexempel på detta, och det mest dramatiska jag läst på jag vet inte hur länge. Det är också så att Lagerlöf lyckas fånga ganska mycket med ganska små medel.

I stort en väldigt finstämd berättelse om en väckelsevåg som delar en bygd, om beslut man måste ta och om tagna beslut man måste leva med. Och om protestantisk arbetsetik!

S1 H3 I2