Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter: Brudkronan

Jag tyckte först att boken verkade ganska simpel och tråkig. Jag trodde att den på ett klichémässigt sätt skulle skulle handla om den stora romantiska kärleken vs arrangerade äktenskap, eller om den på grund av klasskillnader omöjliga kärleken. Det gör den också på sätt och vis, men den är inte allt för klichédriven och har en handling som inte alltid tar de väntade vändningarna. Kortfattat och utan att avslöja något kan man säga att den handlar om Kristian Lavransdotter, en ung kvinna från ett relativt välbärgat hushåll i Norge, och hennes kärleksrelationer och äktenskapsbryderier.

Boken utspelar sig på 1300-talet, vilket är intressant. Dels skildrar Undset tiden väldigt bra, det känns som det finns stor kunskap om levnadsförhållanden o dyl nedplöjd i den. Till det yttre därmed en bra tidsskildring, samtidigt som min gissning är att Undset i själva individskildringen och val av problemkomplex utgår från sin egen tid (1920-tal). För vad kan hon rimligen veta om kärleksbryderier från en tid nästan helt utan skriftliga lämningar, och varför skulle hon vilja skildra dem? 

Jag gillar Kristins far Lavrans. Han förändras också under bokens gång. I början, då Kristin är barn och livet okomplicerat är han oerhört ädelmodig och god. Därför blir hans förtvivlan i vissa situationer mot slutet, när han hamnat i situationer han inte tycker om, desto mer intrycksfulla. Scenen när han är lite väl full och säger vad han tycker om Kristins äktenskap är något av en favorit. Bra bok, men det återstår att se om jag hittar engagemanget för att plöja de längre andra och tredje delarna av trilogin.

Mitt favoritcitat ur boken var: “Håll skitkäften, din helvetespräst”.

S1 H1,5 I2