Andrzej Tichý - Sex liter luft

Tonårige Ivan vaknar en morgon i något som väl är en förort utanför Malmö, och inser gradvis att alla människor är försvunna. Bara han själv är kvar. Ungefär halva romanen skildrar vad Ivan gör i detta helt ensamma tillstånd, och kusligheten i det tillståndet fångas väl, bland annat i skildringen över hur det mänskligt skapade fortsätter fungera utan människorna - hur vattnet fortsätter rinna, hur gatljusen fortsätter tändas och släckas. 

Förutom att berätta om Ivan framåt från den här morgonen, så berättas det också bakåt, om veckorna före händelsen. Och den delen av boken är ett mycket välgjort mer socialrealistiskt utsnitt ur en förortstonårings liv. 

Sex liter luft fick Borås Tidnings debutantpris 2006.

S1,5 H1,5 I1,5

P.O. Enquist - Sekonden

Precis som i den novellsamling som utkom tre år efter Sekonden utspelar sig den sistnämnda efter 1968, något som kommenteras med att vårarna i Prag och Paris är slut, och att det nu har blivit höst och till och med vinter (s.55). Men det råder inte i Sekonden samma känsla av att det är över, att upproren är slut. Socialismens möjligheter är något av det som protagonisten Christian Jonsson-Egnestam-Lindner utforskar. Exempelvis spelar DDR en stor roll i boken, och även om den östtyska staten inte framställs okritiskt på något vis så framträder den som ett reellt och kanske bättre alternativ än det kapitalistiska Sverige.

Förhållandet mellan idrott, politik och ideologi i stort är också ett av romanens huvudteman, det finns många citat som skulle kunna illustrera detta, men jag väljer två om boxning:

”Jag vet inte om det är möjligt att på ett avgörande sätt urskilja skillnaderna i två politiska system genom att jämföra boxarens beteendemönster och boxningspublikens attityder, men varför inte, förmodligen finns det sämre metoder att bedriva politisk analys.” (s.133-4). 

”Den rit som kallas proffsboxning avslöjar det kapitalistiska samhällets struktur, är alltså farlig och förbjuds i Sverige. Konsten är tillåten däremot. I DDR censureras författare, medan boxningen är ofarlig. Varje system har sina små rädslor." (s.177)

Annars är det den gripande historien om Christians far, den berömda idrottsmannen, som strukturerar romanen. Redan tidigt framkommer att historiens själva klimax är att han fuskar när han slår svenskt rekord i släggkastning, men episoden berättas egentligen inte förrän mot slutet, och Enquist lyckas på det viset behålla en spänning i romanens historia.

Det kan också tyckas som två disparata delar, men berättelsen om den ensamma fuskande idrottsmannen vävs vackert in i sonens/protagonistens storslagna utläggningar om idrott och ideologi; var faderns fuskande kanske rentav den yttersta konsekvensen av de rådande tankesystemen?

S2 H2 I3 

(Hos Bengtssonz, där den fick högsta betyg(!) finns en mängd citat från boken.)