Förhållandet mellan idrott, politik och ideologi i stort är
också ett av romanens huvudteman, det finns många citat som skulle kunna
illustrera detta, men jag väljer två om boxning:
”Jag vet inte om det är möjligt att på ett avgörande sätt
urskilja skillnaderna i två politiska system genom att jämföra boxarens
beteendemönster och boxningspublikens attityder, men varför inte, förmodligen
finns det sämre metoder att bedriva politisk analys.” (s.133-4).
”Den rit som kallas proffsboxning avslöjar det kapitalistiska
samhällets struktur, är alltså farlig och förbjuds i Sverige. Konsten är
tillåten däremot. I DDR censureras författare, medan boxningen är ofarlig.
Varje system har sina små rädslor." (s.177)
Annars är det den gripande historien om Christians far, den
berömda idrottsmannen, som strukturerar romanen. Redan tidigt framkommer att
historiens själva klimax är att han fuskar när han slår svenskt rekord i
släggkastning, men episoden berättas egentligen inte förrän mot slutet, och Enquist lyckas
på det viset behålla en spänning i romanens historia.
Det kan också tyckas som två disparata delar, men
berättelsen om den ensamma fuskande idrottsmannen vävs vackert in i sonens/protagonistens
storslagna utläggningar om idrott och ideologi; var faderns fuskande kanske
rentav den yttersta konsekvensen av de rådande tankesystemen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar