Trots att romanen är tunn till omfånget så innehåller den mycket. Huvudpersonen Mrs Dalloways liv spelas genom minnen och återblickar upp under den ramhandling som är en enda dag, då hon anordnar en fest och då hon återser en ungdomskärlek. Här finns en kontemplativ hållning till livet, ungdomen och kärleken som är mycket bra. Det finns också välgjorda sidospår, och främst av dessa håller jag krigsveteranen Septimus historia och öde.
Skildringen av den brittiska eliten är bra. Likaså är det ett
lyckat tidsdokument över det tidiga tjugotalet. Det Storbritannien som
visserligen fortfarande är en kolonialmakt, men som trots allt har den
viktorianska eran bakom sig, och är lite vingklippt efter det stora kriget.
Modernitetens frambrytande syns också, och är kanske främst gestaltat genom
bilarnas framfart och tempot på gatorna i stort.
Visserligen leder medvetandeströmstilen hos Woolf till att
jag emellanåt tappar tråden och har svårt att koncentrera mig, men när jag väl
kommer in i läsningen så är den mycket njutbar.
S2 H1 I2,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar