Moa Martinsson - Kungens rosor

Jag tror att det här var den boken i Martinssons självbiografiska trilogi som jag var minst begeistrad över. Om det har att göra med att Martinsson skrev svagare här, att mina förväntningar ställts för högt under vägen eller att hennes berättande i den här trilogin bättre passade barnets blick på sitt sociala sammanhang vet jag inte.

Men ja, här har Mia i alla fall växt upp tillräckligt mycket (hon är 15-16) för att arbeta, dels åt en prästfamilj, dels på restaurang under den stora Konst- och industriutställningen i Norrköping. Mia är “coming of age”, inte minst i sin politiska medvetenhet, men når inte riktigt fram i den här romanen. Hon vacklar mellan å den ena sidan en självklar solidaritet med de svagare och ett självklart engagemang för svältande, och å den andra sidan ett tungt ideologiskt arv: en aktningsfull respekt för överheten (Kungen) och en skam när fula och smutsiga arbetare ska tala i fina sammanhang.

Jag rekommenderar givetvis boken å det bestämdaste, men jag tycker nog alltså att de två första var snäppet vassare.

De två tidigare i trilogin här och här.

S2 H2 I2

Kerstin Ekman - Händelser vid vatten

Väldigt välvävd historia om ett mord och om det norrländska samhälle där det begicks, då och 20 år därefter. Ett ständigt utvecklande av läsarens kunskaper och avslöjande av detaljer, som inte heller nödvändigtvis har att göra med mordfallet - samma dramaturgi används angående de sociala relationerna.

Det var för övrigt som jag misstänkte när jag läste De tre små mästarna. Jag ville läsa mer av Ekman. Och de båda romanerna har mycket gemensamt. När man läste dem inte alltför långt efter varandra så kändes De tre små mästarna som ett första försök, som ett litet utkast till det som 30 år senare skulle bli en höjdarbok.

S2 H2,5 I1

Kristian Lundberg - Yarden

Kristian Lundberg - och då den riktiga, inte någon autofiktiv “Kristian Lundberg” - står utan pengar, samt utan erfarenheter utanför litteraturvärlden där han för tillfället inte har några möjligheter, och tar bemanningsföretagsjobb i hamnen i Malmö. Romanen handlar om den tuffa tillvaron ett sådant arbetsliv är, och om den tuffa tillvaron som Kristian växte upp i, med en mamma med tilltagande vansinne och en pappa som “kommit upp sig” men samtidigt skjutit ifrån sig sin tidigare familj och inte ens låtsas känna igen sin egen son när det inte passar honom.

En formidabel bok, dels extremt relevant om välfärdssamhällets nedmontering och dels väldigt öppet och gripande om Lundbergs personliga historia.

S1,5 H2 I2,5

Clarice Lispector - Stjärnans ögonblick

“Macabéa lever ett innehållslöst liv i Rio de Janeiro”. Så börjar bokens baksidestext och det är i någon mening också en beskrivning av bokens hela innehåll. Förutom att Macabéas liv är innehållslöst är hon tafatt och ful - till och med den pojkvän som hon under ett kort tag har repelleras av henne. Lispectors Macabéa påminner mig i sin menlöshet något om Gombrowicz “trasdocka” eller “hackkyckling” Yvonne, även om det inte är riktigt så extremt i Stjärnans ögonblick som hos Gombrowicz. Vad man frågar sig är vad poängen med att skildra dessa är? Varför ska man beskriva svaga och tafatta kvinnor? Vill författarna, lite vulgoexistentialistiskt, klandra dem för att leva ett “oegentligt” liv? Den tanken slår mig i alla fall kort i Lispector-boken, men försvinner dock snabbt. För om det i Gombrowicz pjäs Yvonne rör sig om en skildring av förakt för svaghet samt av socialt spel, så handlar det kanske hos Lispector om någon form av politisk betraktelse, med en sympatisk blick på Macabéa. Det handlar om att vara fattig inflyttad i en storstad, utan sociala sammanhang eller möjligheter. Maskinskriverskan Macabéa är underutbildad, närmast undernärd och utan familj och vänner i ett gigantiskt Rio.

Boken är högst metalitterär. Efter att Lispector introducerat boken tar bokens “författare” Rodrigo över och lägger en stor del av den korta romanen på att fundera över hur han ska beskriva Macabéa och hur berättelsen kommer till honom. Det fungerar, men är inget som jag slår volter av entusiasm över, och jag undrar exempelvis varför Lispector väljer att skildra Macabéa just genom en privilegierad mans ögon.

S1 H1 I1

Elin Wägner - Norrtullsligan

Wägner är en av min flickväns favoritförfattare och jag kan helt klart förstå varför efter att ha läst Norrtullsligan. Boken utspelar sig 1908 i ett ”kollektiv” på Norrtullsgatan i Stockholm där det bor fyra yrkesarbetande kvinnor, och detta i en tid då de kvinnor som trots allt yrkesarbetade inte tjänade 84 utan kanske 24 procent av männens lön, och kvinnor inte hade rösträtt och sällan någon erkänd plats i samhället annat som hustrur.

Norrtullsligans behållning ligger också främst i skildringen av kvinnornas situation i ett samhälle som inte räknar dem riktigt på riktigt, trots att de deltar i det och tycks både mer klarsynta och starkare än männen som figurerar. Inte minst görs detta med en stor dos ironi. Boken är i stort ganska humoristisk, med ett livfullt språk på ett sätt som är ganska härligt i gamla romaner. Jag uppskattar där också tidsmarkörer i form av kulturkonsumtion, det var exempelvis mycket Oscar Lewertin och Hjalmar Söderberg. Litet utdrag:

“- Ja, inte jag heller, sade Eva. Men jag hittade ditt prästbetyg i Hjalmar Söderbergs Gertrud i förrgår.
Men detta hörde icke Baby. Hon var redan flera hästlängder före oss.
- Vet du vad? sade jag. Vi går inte på kondis. Men vi köper ett kvarts kilo kaffe och några wienerbröd, och så tänder vi spritköket och flörtkulan, och när de andra kommer, visar vi dem, att också vi kan bära vårt öde som filosofer.
- Tror du Sokrates köpte wienerbröd i de bittra stunderna av sitt liv? frågade Eva. Jag trodde han gick till sin älskarinna.”

S1,5 I2

Stephan Mendel-Enk - Tre apor

Mycket bra debutroman från karln som skrev ytterst läsvärda manlighetsskildringen ”Med uppenbar känsla för stil”, samt med jämna mellanrum skriver konstiga krönikor i Metro. Om en judisk pojkes uppväxt i Göteborg under 70- och 80-talen. Bra blandning av Glenn Hysén och Channuka kan man därmed gissa och då gissar man rätt.

Härlig språkbehandling och en bra typ av pojkroman, dvs inte rutinmässiga kvinnobröst och pojkslagsmål utan en skildring av en uppväxt i ett sammanhang som drar huvudpersonen åt olika håll: det judiska och det pursvenska (som Ulf Nilsson skulle sagt), samt mamman och pappan, som ligger i skilsmässa under stora delar av boken. Detta utan att författaren skriver en på näsan eller är övertydlig, boken växer fram ganska lågmält och realistiskt.

Boken presenteras som humoristisk, men bortsett från en pajasanekdot i inledningen, då någon ramlar ner i en kista med en död mormor, så är den tack och lov besparad både skämt och slapstick. Det humoristiska ligger snarare i stilen och författarens iakttagelser, och kan här få illustreras av ett citat som också illustrerar språket:

"Det var den godaste macka han någonsin ätit. Han berättade detta för mig en kväll när han kom in på mitt rum och egentligen bara skulle säga godnatt, men blev kvar på sängen, i kostymbyxor, skjorta och skor och armen under mitt huvud. Jag sa till honom att jag inte tyckte att kebab kunde räknas som en macka. Kebab var mat. Macka var inte riktig mat. Det var någonting mellan en bulle och en fullvärdig måltid."

S2 H1,5 I1

Toni Morrison - Älskade

Nobelpristagarbok. Pulitzerprisvinnarbok. Väldigt gedigen bok. Precis som varit fallet med t ex Lagerlöf och Buck så har jag läst den här i bokcirkel och har därmed väldigt många infallsvinklar som vore möjliga att ta upp, men håller mig här kort.

Boken handlar om slaveriet och utspelar sig just efter det avskaffats (dvs 1870-tal), men med ständiga återblickar. Den före detta slaven Sethe är huvudperson och Älskade är hennes döda dotter som kommer tillbaka till familjen – eller gör hon?

Stil-poäng framför allt för bokens uppbyggnad, med glimtvisa och ständiga kompletteringar av vad man vet om Sethes och hennes vänners och familjemedlemmars överjävliga, i många stycken brutalt omänskliga liv.

Inte den främsta pageturner jag har läst, men när jag blickar tillbaka känns den väldigt rik och givande, med flera starka ögonblick. Det är väl ett gott betyg.

S2 H2 I2,5