Mycket bra debutroman från karln som skrev ytterst läsvärda manlighetsskildringen ”Med uppenbar känsla för stil”, samt med jämna mellanrum skriver konstiga krönikor i Metro. Om en judisk pojkes uppväxt i Göteborg under 70- och 80-talen. Bra blandning av Glenn Hysén och Channuka kan man därmed gissa och då gissar man rätt.
Härlig språkbehandling och en bra typ av pojkroman, dvs inte rutinmässiga kvinnobröst och pojkslagsmål utan en skildring av en uppväxt i ett sammanhang som drar huvudpersonen åt olika håll: det judiska och det pursvenska (som Ulf Nilsson skulle sagt), samt mamman och pappan, som ligger i skilsmässa under stora delar av boken. Detta utan att författaren skriver en på näsan eller är övertydlig, boken växer fram ganska lågmält och realistiskt.
Boken presenteras som humoristisk, men bortsett från en pajasanekdot i inledningen, då någon ramlar ner i en kista med en död mormor, så är den tack och lov besparad både skämt och slapstick. Det humoristiska ligger snarare i stilen och författarens iakttagelser, och kan här få illustreras av ett citat som också illustrerar språket:
Härlig språkbehandling och en bra typ av pojkroman, dvs inte rutinmässiga kvinnobröst och pojkslagsmål utan en skildring av en uppväxt i ett sammanhang som drar huvudpersonen åt olika håll: det judiska och det pursvenska (som Ulf Nilsson skulle sagt), samt mamman och pappan, som ligger i skilsmässa under stora delar av boken. Detta utan att författaren skriver en på näsan eller är övertydlig, boken växer fram ganska lågmält och realistiskt.
Boken presenteras som humoristisk, men bortsett från en pajasanekdot i inledningen, då någon ramlar ner i en kista med en död mormor, så är den tack och lov besparad både skämt och slapstick. Det humoristiska ligger snarare i stilen och författarens iakttagelser, och kan här få illustreras av ett citat som också illustrerar språket:
"Det var den godaste macka han någonsin ätit. Han berättade detta för mig en kväll när han kom in på mitt rum och egentligen bara skulle säga godnatt, men blev kvar på sängen, i kostymbyxor, skjorta och skor och armen under mitt huvud. Jag sa till honom att jag inte tyckte att kebab kunde räknas som en macka. Kebab var mat. Macka var inte riktig mat. Det var någonting mellan en bulle och en fullvärdig måltid."
S2 H1,5 I1
S2 H1,5 I1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar