Johannes Anyuru - En storm kom från paradiset

En på många sätt briljant skildring av författarens pappas öde och vedermödor. P, som fadern heter i boken, går en utbildning i Grekland för att han ska bli stridspilot i det ugandiska flygvapnet. Men innan utbildningen är färdig tar Idi Amin makten i Uganda och förutsättningarna förändras. För P ändras situationen så pass mycket att när boken inleds så befinner han sig i ett förhörsrum i ett fängelse i Tanzania.

Via bland annat ett flyktingläger i Kenya hamnar P till slut i Sverige, på Hisingen, på Volvo. Förutom vägen dit får vi också veta något om såväl P:s barndom som om författarens/berättarjagets.

En storm kom från paradiset är ytterst varsamt och vackert berättad. Historien drivs framåt med en effektiv dramaturgi utan att följa några tillrättalagda mallar. Framställningen är vacker, poeten Anyurus språk är välavvägt. Vissa typer av formuleringar kan man känna igen från hans poesi, men han är sparsam med språkliga utsvävningar.

Ett typexempel på hur han skriver:

“De hade öknamn på varandra också. Hussein skulle bli helikopterpilot och hade kommit in på skolan bara för att flera av hans släktingar hade höga poster inom Ugandas armé, och de sade att han skulle lära sig flyga en mygga, en gräddvisp, vad mer, en trollslända, de brottades i gruset och skrattade.”

Ett till, som minner än mer om Anyurus poesi:

“Jag har en kompis från Afrika också, S, han bor granne med mig. Vi spelar basket ibland den här sommaren. Hans pappa kommer också från ett krig i Afrika och teven står alltid på hemma hos honom utan någon kanal inställd och hans skratt hör till kroppen och till metallen i cyklarnas ramar, till nätstängslen”

S2,5 H2,5 I2