El
Saadawi sparar inte på krutet i sin uppgörelse med patriarkatet,
dubbelmoralen, klassamhället och den förtryckande religionen i Egypten.
Våld, pedofili och hat mellan såväl samhällsklasser som äkta makar
fyller sidorna.
Främst skildras skribenten Bodour, hennes förfärlige make Zakariya, samt Bodours båda döttrar. Magida, som går i sina föräldrars fotspår och blir skribent på en tidning, men mest köper sina texter för skrattretande summor av fattiga medarbetare, och Zina Bint-Zinaat, som överges av Bodour då hon föddes i ett utomäktenskapligt förhållande. Zina spelar i romanen en form av huvudroll som jag inte helt är på det klara med, men som möjligen kan tolkas som en symbol för friheten från överklassens hat, hyckleri och misslyckanden. Zina är vacker, självständig och exceptionellt talangfull och blir, trots att hon växer upp som fattigt gatubarn, en stjärna, en av Egyptens mest berömda artister, som Magida är avundsjuk på och religiösa patriarker åtrår sexuellt, men vet att de inte kan få.
Det
som kallas “Den stulna romanen” är ett bokmanus som Bodour skriver, och som kanske försvinner vid ett par
tillfällen under berättelsens gång. Den för in ett metaperspektiv, för
ibland kommunicerar Bodours romankaraktärer med Saadawis, och ibland vet
man som läsare inte vad som sker i vilken av romanerna.
I stort är det en ledsam berättelse om hur ett post-postkolonialt egyptiskt
samhälle faller samman under den internationella ekonomins och
religionens dubbla våld.
S1 H1 I1,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar