Evelyn Sert, brittisk judinna med rötter i Baltikum, reser efter andra världskriget till Israel. I det heliga landet bor hon först i en kibbutz, innan hon flyttar till Tel Aviv för att arbeta som hårfrisörska. Evelyns situation kompliceras av att hon lever under falsk identitet; för britterna, som fortfarande protektorerar Israel, döljer hon att hon är judinna. Det är en omvälvande tid, och under bokens gång blir Israel fritt från sina brittiska beskyddare, och Evelyn kommer lite närmre den israeliska frihetskampen än hon kanske planerat.
Bokens titel säger ganska mycket, för ett av bokens övergripande teman är den oerhörda modernitetssträvan som låg inbäddat i hela det projekt som ledde till staten Israel. Det här illustreras oerhört väl, till exempel i diskussioner om vilka judar som är önskvärda och behövda för att bygga upp det moderna Israel, men även i själva skildrandet av Tel Avivs “vita stad”, som rymmer världens största samling Bauhausinspirerade hus.
Den bästa delen i boken tycker jag också är när Evelyn Sert, eller Priscilla Jones, som är det namnet hon går under i Israel, kommer till och slår sig ner i den “vita staden”. Tyvärr tycker jag att den sista delen av boken är mycket svagare. Här skruvas farten i händelseförloppet upp, och en rad väldigt dramatiska händelser sker och följs av en snabbgenomgång av Serts senare liv, samt en epilog om en åldrande Sert i Tel Aviv runt millenieskiftet. Det blir alldeles för mycket på en gång och jag tappar intresset något.
S1,5 H1 I2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar