Bokens titel betyder “Hemsökelse” - den handlar dock inte om paranormal aktivitet, även om titelvalet knappast är tillfälligt. Mer bokstavligt ska man nog dock tänka att boken handlar om hem-sökelse, sökandet efter hem. Ett hem, ett hus, står i fokus, som genom boken bebos av en mängd olika människor. Tysklands 1900-talshistoria (som “hemsöker” tyskarna?) kastar omkring personer. Olika människor får ett hem i det här huset utanför Berlin, samtidigt som andra mister hemmet - och i rätt många fall livet.
Boken är upplagd som ett antal kortare kapitel som berättar om de olika personer som bor i huset. Bäst tycker jag nog om delen om judarna som skiter på sig i gaskammaren för att de inte kom med färjan till Brasilien.
Heimsuchung sätter sig tyvärr inte. Mycket beror nog helt enkelt på tyskan. Vissa böcker går utmärkt att läsa på tyska, vissa sämre. Det här är en som går sämre. Förmodligen pga att den är ganska konkret. När det är mycket fysiska objekt som beskrivs, om i naturen eller i ett hem, så tappar jag lätt tråden. Exempel: Jag vet inte direkt vad "grus" heter på tyska, eller "balk". Och även om jag väl vet att "Zaun" betyder staket så måste jag tänka efter, och jag har ingen direkt relation till ordet. Det förstör flytet, och kanske intrycken. Det är möjligt att det finns en spännande dimension i bokens relation mellan hemmet och barndomen etc å ena sidan och den dramatiska historian som förstör dessa å den andra som jag inte riktigt tar till mig i och med att jag inte direkt kan relatera till de förstnämnda på tyska.
Tyckte generellt inte så mycket om boken. Men det är alltså svårt att bedöma om det beror på att den "var dålig" då mycket kan ha att göra med språket. Är dock inte säker på att jag skulle gillat den på svenska heller. Vissa grepp kändes lite onödigt sökta, som t ex att låta epilogen vara en detaljerad rivningsbeskrivning, skriven på ganska byråkratisk tyska.
Just upplägget tycker jag nog ändå om, och tyckte inte att det var för sökt. Att Erpenbeck berättar om Tysklands 1900-talshistoria utifrån en punkt, utifrån HEMMET, just det som kan sägas vara det omöjliga i alla omvälvningar. En slags omvänd Heimat-historia.
(Bonusfråga: Var det inte våldtäktsscenen väldigt konstig?)
S? I1
Boken är upplagd som ett antal kortare kapitel som berättar om de olika personer som bor i huset. Bäst tycker jag nog om delen om judarna som skiter på sig i gaskammaren för att de inte kom med färjan till Brasilien.
Heimsuchung sätter sig tyvärr inte. Mycket beror nog helt enkelt på tyskan. Vissa böcker går utmärkt att läsa på tyska, vissa sämre. Det här är en som går sämre. Förmodligen pga att den är ganska konkret. När det är mycket fysiska objekt som beskrivs, om i naturen eller i ett hem, så tappar jag lätt tråden. Exempel: Jag vet inte direkt vad "grus" heter på tyska, eller "balk". Och även om jag väl vet att "Zaun" betyder staket så måste jag tänka efter, och jag har ingen direkt relation till ordet. Det förstör flytet, och kanske intrycken. Det är möjligt att det finns en spännande dimension i bokens relation mellan hemmet och barndomen etc å ena sidan och den dramatiska historian som förstör dessa å den andra som jag inte riktigt tar till mig i och med att jag inte direkt kan relatera till de förstnämnda på tyska.
Tyckte generellt inte så mycket om boken. Men det är alltså svårt att bedöma om det beror på att den "var dålig" då mycket kan ha att göra med språket. Är dock inte säker på att jag skulle gillat den på svenska heller. Vissa grepp kändes lite onödigt sökta, som t ex att låta epilogen vara en detaljerad rivningsbeskrivning, skriven på ganska byråkratisk tyska.
Just upplägget tycker jag nog ändå om, och tyckte inte att det var för sökt. Att Erpenbeck berättar om Tysklands 1900-talshistoria utifrån en punkt, utifrån HEMMET, just det som kan sägas vara det omöjliga i alla omvälvningar. En slags omvänd Heimat-historia.
(Bonusfråga: Var det inte våldtäktsscenen väldigt konstig?)
S? I1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar