Fortsättningen på Kvinnor och äppelträd som jag mer eller mindre sträckläste på semestern i fjol. Tyckte att den var väldigt väldigt bra, och det tycker jag även om Sallys söner. Den kan vara rimlig att jämföra med den nedan nämnda Thorvall-boken, då de utspelar sig under samma tid och båda skildrar giftermål där kvinna gifter upp sig i klassamhället. Tycker Martinsson är mkt bättre. Upplägget är inte så tillrättalagt och språket är mer levande.
En annan sak som jag generellt ofta uppskattar med litteratur, film och tv är när karaktärerna inte är endimensionella på det viset att varje person har en uppsättning fasta egenskaper som hon/han handlar utifrån; att de inte kan beskrivas kort (en godmodig man, en elak godsägare, ett livligt barn), utan tillåts vara relativt “tomma” i sig själva och handlar utifrån de (tillfälliga el långvariga) livssituationer de är i. På vis skildras ett sammanhang och ett samhälle bra, man slipper en reducering till individen, indelningen i goda och onda personer och andra kategoriska rollfördelningar som dumförklarar både upphovsman och läsare. Kunde lika gärna passa på att säga det här, för jag kom att tänka på att det gjordes väldigt bra av Martinsson (i jämförelse med Thorvall?).
Annars, tja, det handlar väl t ex om att livet kunde vara rätt tufft i Sverige förr. Lite av ett favorittema.
S2 H2 I2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar