Som ofta i hans böcker ett tramsigt fantasifoster till berättelse där språket/stilen och enskilda bisarra scener bidrar till att skapa smått surrealistiska skildringar av (bland annat) olika överheters osympatiska beteende. I Trans-Atlantic om exilpolacker i Argentina vid krigsutbrottet 1939. Författaren Witold hamnar på polska beskickningen i Buenos Aires där han - in absurdum - hyllas som nationell hjälte (“Ett Vår Ryktbara Nations Geni!”, s.20-26 bästa partiet) och vecklas sedan in i en historia där Fadern eller Sonen ska mördas. Allt slutar med att alla skrattar ihjäl sig på en fest efter att Polen kapitulerat.
Versaler i början av vissa ord ett lyckat stilgrepp (“Kom så Går vi”, “Går och Går” “Jag inlåter mig bara med Unga Pojkar”). Ganska explicit homosexualitets-tema vilket jag inte minns att jag stött på i homosexuelle Gombrowicz andra böcker.
Inte riktigt lika bra som t ex Kosmos och Ferdydurke av samma författare, och lite seg andra halva, men fortfarande mycket läsglädje.
S2 I2
Versaler i början av vissa ord ett lyckat stilgrepp (“Kom så Går vi”, “Går och Går” “Jag inlåter mig bara med Unga Pojkar”). Ganska explicit homosexualitets-tema vilket jag inte minns att jag stött på i homosexuelle Gombrowicz andra böcker.
Inte riktigt lika bra som t ex Kosmos och Ferdydurke av samma författare, och lite seg andra halva, men fortfarande mycket läsglädje.
S2 I2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar