Ramberättelsen upplagd som en enda lång monolog, där en pakistanier som gjort karriär i USA men kommit hem berättar sin livshistoria för en amerikan på en restaurang i Pakistan. Det avgörande i historian är 11 September-händelserna, och hur det påverkat protagonisten och fått honom att lämna en mycket lovande karriär i Manhattans finansdistrikt. Därtill finns också en historia om en relation till en kvinna i NY som vidgar storyn.
Jag tänkte mycket på det tyska Heimat-begreppet när jag läste den här boken. En persons psykologiska band till sin hembygd, (i vidare mening). Relationen mellan ens jag som grundat i ens rötter och de samtida yttre omständigheterna, särskilt hos den som lever i exil. Just spänningen större kontext - personlig existens är välgjord i boken, inte minst som de personliga relationerna huvudpersonen har i NY gör det hela mer dynamiskt; det finns fler aspekter i hans liv än bara 9/11. Plus för att berättelsen och personerna utvecklas subtilt.
Läste någon som tyckte att boken var fånig för att monologen inte var trovärdig. Helt orimlig åsikt enligt mig. Monologen är knappast tänkt att vara realistisk. Det är en berättelse, en berättelse som får större tyngd av att ha en amerikan (på något vis kopplad till armén) som åhörare och aldrig en enda gång som subjekt.
S1 H2 I2
Jag tänkte mycket på det tyska Heimat-begreppet när jag läste den här boken. En persons psykologiska band till sin hembygd, (i vidare mening). Relationen mellan ens jag som grundat i ens rötter och de samtida yttre omständigheterna, särskilt hos den som lever i exil. Just spänningen större kontext - personlig existens är välgjord i boken, inte minst som de personliga relationerna huvudpersonen har i NY gör det hela mer dynamiskt; det finns fler aspekter i hans liv än bara 9/11. Plus för att berättelsen och personerna utvecklas subtilt.
Läste någon som tyckte att boken var fånig för att monologen inte var trovärdig. Helt orimlig åsikt enligt mig. Monologen är knappast tänkt att vara realistisk. Det är en berättelse, en berättelse som får större tyngd av att ha en amerikan (på något vis kopplad till armén) som åhörare och aldrig en enda gång som subjekt.
S1 H2 I2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar