Någon gång skrev jag raljerande på en blogg jag inte längre hittar om “pojkromanen”, detta efter att ha läst Bukowskis bok Min oskuld och Pearl Harbor. Berättelsen om pojken i pubertetsåldern är ett uttjatat och starkt klichémättat tema med vissa ingredienser som verkar behöva checkas av i varje bok av det slaget: den första sexuella känslan och/eller upplevelsen, gärna med en äldre kvinna inblandad; ngn form av revolt mot föräldragenerationen; en oregerlig och lite farlig vän som drar med huvudpersonen på dumheter; någonting som bryter av och öppnar upp världen för den tidigare naive pojken; förmodligen ett och annat slagsmål.
Mjölk och kol är en sådan bok och lite arg blir jag för att det inte krävs mer, mer än (som i det här fallet) att köra cool moppe, att ha fumligt sex i tält, att någon enstaka person i klassen hade Rubber Soul-LP:n, att det var spännande att det flyttade in italienare med nya sedvänjor.
Samtidigt är boken inte helt dålig. Berättarjaget och hans egna pubertala våndor står egentligen mer i periferin än i centrum, den har en vidare blick än vad jag kan minnas att Bukowski t ex hade, och jag gillar att det handlar om ett gruvarbetarcommunity i Ruhr-området under 60-talet. Den är också välupplagd och välskriven, att den består av ganska korta stycken i stället för kapitel fungerar fint.
S1 I1
Samtidigt är boken inte helt dålig. Berättarjaget och hans egna pubertala våndor står egentligen mer i periferin än i centrum, den har en vidare blick än vad jag kan minnas att Bukowski t ex hade, och jag gillar att det handlar om ett gruvarbetarcommunity i Ruhr-området under 60-talet. Den är också välupplagd och välskriven, att den består av ganska korta stycken i stället för kapitel fungerar fint.
S1 I1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar