Boken handlar om Balram, eller ”den vita tigern” som han kallar sig, en fattig lantis från norra Indien som via tjänst som chaufför/tjänare i Delhi och ett mord blir framgångsrik ”entreprenör” i Bangalore.
I början var det en bok som jag inte var så sugen på att läsa när den låg på nattduksbordet, men som jag ändå läste ganska långa bitar av när det väl blev av. Enkel men lite ointressant, alltså lite ytlig? Ja, kanske så.
Men det ändrade sig. Särskilt delen när Balram är ensam förare åt sin master Ashok i Delhi är väldigt bra. Här är den plågsamma skildringen av internaliseringen av de enorma och bisarra klassklyftorna vilka är bokens bärande tema väldigt välgjord. Jag tycker att boken är som bäst när det här förhållandet mellan herre och tjänare kommer i centrum.
Boken är upplagd som en serie brev som huvudpersonen skriver till Kinas premiärminister Wen Jiabao. Även om den inte är en brevväxling och även om resultatet i det här fallet är språkligt korrekt, så påminner den därmed lite om Safran Foers ”Allt är upplyst” och Khemiris ”En unik tiger”. Samma typ av lite naiva och obildade, men oslipat intelligenta berättarröst/brevskrivare, samma typ av lätt humoristiska effekt på grund av detta. Både den egentliga författaren och läsaren vet mer än protagonisten. Inte världens roligaste stil kanske, men helt ok, det funkar bra.
Sammantaget: på ett ganska lättsamt och underhållande sätt väcks många svåra frågor. Framför allt så ställer boken frågor om mänsklig moral i förhållande till de strukturer man befinner sig i. En bifråga är den om demokratins funktion och om demokratins värde.
Vinnare av Bookerpriset 2008, känns ganska värdig.
S1 H2 I2,5
I början var det en bok som jag inte var så sugen på att läsa när den låg på nattduksbordet, men som jag ändå läste ganska långa bitar av när det väl blev av. Enkel men lite ointressant, alltså lite ytlig? Ja, kanske så.
Men det ändrade sig. Särskilt delen när Balram är ensam förare åt sin master Ashok i Delhi är väldigt bra. Här är den plågsamma skildringen av internaliseringen av de enorma och bisarra klassklyftorna vilka är bokens bärande tema väldigt välgjord. Jag tycker att boken är som bäst när det här förhållandet mellan herre och tjänare kommer i centrum.
Boken är upplagd som en serie brev som huvudpersonen skriver till Kinas premiärminister Wen Jiabao. Även om den inte är en brevväxling och även om resultatet i det här fallet är språkligt korrekt, så påminner den därmed lite om Safran Foers ”Allt är upplyst” och Khemiris ”En unik tiger”. Samma typ av lite naiva och obildade, men oslipat intelligenta berättarröst/brevskrivare, samma typ av lätt humoristiska effekt på grund av detta. Både den egentliga författaren och läsaren vet mer än protagonisten. Inte världens roligaste stil kanske, men helt ok, det funkar bra.
Sammantaget: på ett ganska lättsamt och underhållande sätt väcks många svåra frågor. Framför allt så ställer boken frågor om mänsklig moral i förhållande till de strukturer man befinner sig i. En bifråga är den om demokratins funktion och om demokratins värde.
Vinnare av Bookerpriset 2008, känns ganska värdig.
S1 H2 I2,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar