En
uppföljare på succén Yarden, men inte en fortsättning. I alla fall inte i
betydelsen att den här bokens historia utspelar sig efter föregångarens.
I stället är det i stort samma historia, samma tid, som berättas igen,
men på nytt, annorlunda.
Mycket är närmast identiskt med delar av Yarden. Inte minst beskrivningen av Yarden, “en gigantisk omställningsplats för fabriksnya bilar i Malmö hamn”, och av bemanningshelvetet som arbetarna där lever i. Lundberg upprepar sig, både mellan och inom de båda syskonböckerna. Det är en styrka, jag både återupplever den väldigt fina Yarden, samtidigt som jag läser en ny bok. Upprepande, tänker jag, kalejdoskopisk, säger Lundberg själv.
Skillnaden är att barn- och ungdomsberättelsen tar mindre plats här, liksom den egentliga berättelsen om Yarden. I stället trevar Lundberg efter en berättelse om kärleken, i form av en ungdomskärlek som hans alkoholism förstörde, och som han får nåden att återvända till. Han når dock aldrig riktigt fram, vilket säkerligen är själva poängen; det viktiga är inte hur relationen var i detalj, varken då eller nu, det viktiga och det han vill förmedla är att den finns där, och vikten av den.
Jag förstår det, men jag tyckte bättre om Yardens kanske lite rakare berättelse. Jag är entusiastisk i början av Och allt ska vara kärlek, men tappar entusiasmen något längs med vägen mot beskrivningen om hur kärleken måste beskrivas. Ändå: givetvis väldigt bra, och kanske är detta ett underbetyg.
S2 H1,5 I2
Mycket är närmast identiskt med delar av Yarden. Inte minst beskrivningen av Yarden, “en gigantisk omställningsplats för fabriksnya bilar i Malmö hamn”, och av bemanningshelvetet som arbetarna där lever i. Lundberg upprepar sig, både mellan och inom de båda syskonböckerna. Det är en styrka, jag både återupplever den väldigt fina Yarden, samtidigt som jag läser en ny bok. Upprepande, tänker jag, kalejdoskopisk, säger Lundberg själv.
Skillnaden är att barn- och ungdomsberättelsen tar mindre plats här, liksom den egentliga berättelsen om Yarden. I stället trevar Lundberg efter en berättelse om kärleken, i form av en ungdomskärlek som hans alkoholism förstörde, och som han får nåden att återvända till. Han når dock aldrig riktigt fram, vilket säkerligen är själva poängen; det viktiga är inte hur relationen var i detalj, varken då eller nu, det viktiga och det han vill förmedla är att den finns där, och vikten av den.
Jag förstår det, men jag tyckte bättre om Yardens kanske lite rakare berättelse. Jag är entusiastisk i början av Och allt ska vara kärlek, men tappar entusiasmen något längs med vägen mot beskrivningen om hur kärleken måste beskrivas. Ändå: givetvis väldigt bra, och kanske är detta ett underbetyg.
S2 H1,5 I2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar