Oksanens
bok rör två teman från Sovjet och det tidiga post-Sovjet. Dels andra
världskriget med Stalin-tidens angiveri och spionage, dels trafficking
efter järnridåns fall.
Aliide bor på en estnisk gård, där en dag i
början av 1990-talet en ensam härjad ung kvinna dyker upp. Kvinnan är på
flykt från sitt liv som utnyttjad prostituerad, och visar sig ha en
anknytning till gården där hon dyker upp. Utifrån detta berättar Oksanen
(främst) om Aliides liv och Aliides gård, med handling som växelvis utspelar sig på 90-tal och
40-tal. Fokus ligger på det senare, och kretsar kring hur kriget och
Sovjet-staten innebar för förvecklingar för ester, tyskar, ryssar,
kommunister och anti-kommunister.
Det
är en bra, och i stora sjok spännande bok. Oksanen har ett språk jag
uppskattar, och en berättarstruktur som är undflyende, där inte allt
alltid är tydligt och direkt, vilket är ett rimligt stilistiskt grepp
när det t ex handlar om hur Aliide handskas med (och vill förtränga)
övergrepp.
Men
samtidigt är det något som gör att jag inte är helt övertygad. Det jag
har att invända är kanske att det var lite stora svängar ibland. Det var
inte bara statsterrorism, krig och elände, det var även obesvarad
kärlek som allt för mycket binds upp mot, och ett dramaturgiskt onödigt
dubbelmord i slutet. Trafficking-historien tycker jag tyvärr också är
svag, ja nästan onödig. Det känns ganska mycket som en bi- eller
extra-historia, och det är lite märkligt när en sådan tung sak blir för
tunn.
S1,5 H1 I1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar