Antonio Pigafetta var kartläsare på Magellans jordenruntfärd på 1500-talet, och därmed en av de första personerna som åkte runt jordklotet i en resa (vilket Magellan själv inte gjorde eftersom han fick ett spjut i bröstet vid Filippinerna). Även Hoppe seglade runt jorden, dock på ett containerfartyg, på 1990-talet, och den resan, tillsammans med hennes litterära livsresa, är grunden till den mycket speciella romanen Pigafetta.
Berättelsen hänger endast hjälpligt ihop, då skildringen av resan är absurd, och Hoppe blandar in historiska händelser och ren fantasi, samt även (enligt baksidestexten, jag fattade det inte) byter berättarperspektiv. Enligt efterordet, skrivet av min gamla tysklärare Martin Hellström, handlar boken både om drömmen om resan, den verkliga resan och berättelsen om resan, “där det sista är ett försök att omvandla verkligheten (det vill säga den verkliga resan) till drömmen om resan, med andra ord till en text som har nästan ingenting att göra med den verkliga resan men som ändå aldrig hade kommit till utan denna resa.”
Berättelsen hänger endast hjälpligt ihop, då skildringen av resan är absurd, och Hoppe blandar in historiska händelser och ren fantasi, samt även (enligt baksidestexten, jag fattade det inte) byter berättarperspektiv. Enligt efterordet, skrivet av min gamla tysklärare Martin Hellström, handlar boken både om drömmen om resan, den verkliga resan och berättelsen om resan, “där det sista är ett försök att omvandla verkligheten (det vill säga den verkliga resan) till drömmen om resan, med andra ord till en text som har nästan ingenting att göra med den verkliga resan men som ändå aldrig hade kommit till utan denna resa.”
I vart fall är det en extremt roande historia. Lekfullhet och knas i en fin symbios med intelligens och bildning, samt ett väldigt levande och humoristiskt språk. Detta betyder dock inte att det inte finns underliggande stråk av allvar.
Några citat:
“Det händer att även lättare lotsar drunknar, men de här var utmärkta klättrare, rödhåriga och fräkniga, av irländsk härkomst, hävdade geografen som genast hatade dem, drottningens fiender.” s.22
“Den natten slog en av kockarna ihjäl en matros, som slog ihjäl en annan som hade jagat en råtta och generalkaptenen kastade alla tre i havet, råttan sist, och jag såg hatet i de andra kockarnas ögon.” s.?
“...i Botaniska trädgården, där det finns tre sorters trädgårdsmästare: Gräsmattans ansare, växtlighetens väktare, och odlare av nya och sällsamma växter som kommer att få namn efter hustrur till ministrar, kejsare och skådespelare, för att på så vis stärka det förenande bandet mellan nationerna och främja människosläktets skönhet och kultur i alla världsdelar.” s.125
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar