Eva-Maria Liffner - Lacrimosa

En skröna, en livfull berättelse från Stockholms kulturella liv under sent 17- och tidigt 1800-tal. Carl Jonas Love Almqvists karaktär Tintomara kommer här till liv i form av huvudpersonen Ros, eller Ross, som varken är man eller kvinna, utan ett oskrivet blad som Almqvist, enligt upplysningens ideal, vill forma. Ros får vi följa från barndom till ålderdom, och det gradvis tilltagande hatet mot Almqvist, samt kärleken till aktrisen Emilia Hörnqvist är viktiga hållpunkter i historien. “Betydelsen av byxor” är också viktig, då Ros könsidentitet är ett av bokens viktigaste spår.

Den har sina goda sidor, boken. Men i efterhand, måste jag säga att jag skäms lite över, eller i alla fall tycker det är synd, att jag inte tycker om den mer. I teorin är det bra: en rolig setting, flera intressanta problematiker, en medveten och originell språkbehandling. Men kanske blir det lite för mycket, lite för mustigt, för min smak. Det finns aldrig tid för andhämtning, det finns inte något sätt att få distans till texten, och jag tappar ständigt greppet om historiens utveckling. Språket, som jag uppskattar i mycket korta sjok, fungerar inte för att jag ska ta till mig resten av boken.

Men, om någon vill läsa något mustigt (som Bengtssonz påpekar, den har dofter och vätskor) som inte är gubbigt så läs denna!

S1 I1