Vitlöksballaderna
innehöll en inte alls oansenlig mängd våld, tortyr och hatiskt beteende
mellan grannar och familjemedlemmar. Det var effektivt på sitt sätt,
det var svårt att värja sig och det gjorde intryck.
Men
samtidigt gjorde boken inte något särskilt djupt intryck bortom de
direkta obehagskänslorna. Den bredare blicken över den politiska kampen
mot utnyttjandet av vitlöksodlande småbönder tappas liksom nästan bort
bland alla kroppsvätskor som folk tvingas dricka.
Angående
Liv Strömquists serie om Murakamis eventuella nobelpris så kan vi
kanske säga att Mo Yan inte ligger så värst långt efter (i vart fall
inte i kvalitet, möjligen i kvantitet) vad gäller den sortens
kvinnoskildringar.
S1 I1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar